Det där med att planera har inte varit en stor grej i vår familj.
Jag tänker på semester osv.
Det brukar bli spontana saker som vi gör.
Men ibland måste saker och ting planeras.
Som när svärmor ringer och undrar om det passar att de kommer i morgon.
Jovisst, svarar jag, vi är precis på väg in till stan för att handla så då kan vi ju handla lite speciellt inför besöket.
Vi bestämde så och vi pratades vid i går kväll och bestämde tid.
Hon lät så glad i telefonen och berättade att hon hade haft sin dotter på besök som gjort henne fin i håret.
Jag ska väl berätta att svärmor är dryga 95 år och resan till oss är på ungefär 20 mil.
Min svägerska och svåger skulle också besöka oss.
Jag gick upp tidigt i morse, ut och plockade blommor i trädgården,
dukade med de nya glasen jag fick på födelsedagen
och bakade vinbärstårta.
( Se i förra inlägget!)
Men då ringer telefonen!
Min svägerska undrar om jag är vaken.
Jodå jag har varit uppe länge...
Jo, säger hon
Mamma ringde sent i går kväll och var alldeles förtvivlad
för hon hade ramlat och kom inte upp.
Nu gick det tack och lov bättre än vad första anblicken visade,
ett par stygn, röntgen och övernattning på lasarettet.
Nu vet jag att hon är på väg hem igen
men något besök blir det nog inte den närmaste tiden.
Och stackars lilla svärmor är alldeles förtvivlad.
Det blir nog vi som får besöka henne istället.
Och mat behöver jag inte laga på flera dagar...