onsdag 7 november 2012

November

Jag fick aldrig till något inlägg i början av månaden.
Som jag gjorde i september och oktober.
Det kom andra saker ivägen.
Men nu tänkte jag försöka samla några funderingar.
Jag har alltid älskat november månad.
Tiden då höstdepressionerna faller över oss lika lätt som regn.
Tiden då dimman sluter in oss i ett ulligt täcke.
Jag älskar att gå en promenad i skogen, djupt in i en tyst skog
och bara känna naturen famna om mig.
Tystnaden är så fantastisk tillsammans med novemberdimman.
Träden står kala och väntar bara på att snön ska ta dem in i den totala vintervilan.
En och annan sommarblomma har dröjt sig kvar och ser lite frusen ut.
Naturen är fantastisk.
Min enda mårbackapelargon har jag ställt undan på andra våningen
där vi inte vistas så ofta och  ingen värme är på under veckorna.


Novemberkaktusen blommar fantastiskt år efter år.
November ställer inga krav.



Det skulle möjligen vara att ta hand om alla nedfallna löv,
men det har vi ju tack och lov redan fixat.

4 kommentarer:

  1. November är också en av mina favoritmånader. Bara det inte blir halt att promenera, så. Här var en vacker morgon, men nu är regnet här igen. Har satt in ett bröd i ugnen, det första på mycket mycket länge...och nu sänker sig nog mörkret snart. En ganska skön eftermiddag alltså.
    kram elsamarianne

    SvaraRadera
  2. Så underbart vacker bild på mårbackapelargonen! Vilket ljus! Jättefint inlägg, poetiskt precis som förra. Jag är arg idag. Ingenting funkar. Vi har bytt telefonisystem och nu har jag ingen telefon alls! Ingen linje dragen. Och när jag äntligen ska få lite gjort kommer jag inte ut på nätet. Så jag gick, sitter på bussen hem nu. Ibland får man bara nog. Imorgon är en annan dag. Kram!

    SvaraRadera
  3. Så fin höst-vinterdag man ser på bilden..kika på högersidan ganska långt ner på min blogg där finns ett litet foto från nutid

    kram Rosa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att se dig i nutid, det syns absolut att det är du från -73.
      Jag skulle inte kännas igen, från att ha varit nästan svarthårig är jag nu alldeles vit.(grå)
      Kram Finas mammis

      Radera

Kul om du vill lämna ett litet spår när du har tittat in! Jag blir så glad för varje kommentar.. Nu får även du som inte har någon egen blogg möjlighet att kommentera. Hur länge beror på vad som händer. Men tag chansen och skriv en liten hälsning nu. Alla gulliga kommentarer mottages tacksamt!